hej och hopp.
insåg häromdagen att det var ett tag sedan jag bloggade. har inte känt något behov av att göra det så det är la därför. ibland undrar jag varför jag har en blogg, men när det händer något eller om jag känner mig vemodig så äre så skönt att kunna skriva av sig. jag skiter egentligen i om någon läser det, det är bara känslan av att skriva ner allt, och typ kunna sluta tänka på det sen.

idag är en vemodig dag. det är 11dagar kvar till studenten och jag jobbar häcken av mig. det kommer bli riktigt gött när lönen kommer, men fram tills dess ekar det tomt i plånkan vilket är mindre kul när det är utgång på utgång och jag bara måste vara med på allt eftersom jag bara tar studenten en gång i livet! dessutom har jag lite smått ångest över vad jag ska göra med livet, vad jag känner för vissa människor och vilka jag verkligen tycker är värda att ha i mitt liv. en del människor bjuder på mer sorg än lycka, och andra tar mer energi än dom ger.
jag gillar inte att leva ett låtsas singelliv, samtidigt som jag inte placerar mig själv i upptaget facket. men jag hatar att vara någonstans däremellan. det är verkligen gött att inte ha några krav på sig, att få göra vad man vill och inte förväntas vara eller göra på ett speciellt sätt. men samtidigt så vet jag att det inte finns någon annan jag vill vara med i nuläget, och att det är den här killen jag inte kan eller vill vara utan.
jag lever i nuet och accepterar saker som dom är för tillfället, så får vi helt enkelt se hur saker och ting ter sig. det är mitt motto nu för tiden. lev i nuet. wihoooo

pusss