har hängt hemma idag igen. det var nog lilka bra. lyckades skriva ihop hela stilanalysen, känns som att jag får mer gjort i skolan när jag är hemma än när jag faktiskt är i skolan.. har för övrigt haft en "på-väg-upp-igen" dag. det känns bra. jag saknar robert ständigt och hela tiden. men vi smsar varje dag och jag tror inte hoppet är helt borta, men jag tar det som det kommer och försöker att inte hoppas för mycket. vilket är svårt, jag älskar ju killen och vill inget hellre än att vara med honom. men en dag i taget, det kommer man längst med. orkar inte skriva en hel uppsats om allt idag. jag är inte så känslomässigt instabil just nu och då är det ingen idé att "skriva av sig" :)

jag beslutade mig för att gå till skolan idag, eller igår. jag tyckte det gick okej. kom hem. la mig i sängen och slappnade av. helt plötsligt kom tårarna. jag är en sån där människa som inte pratar särskilt om varför jag är ledsen. jag vill ha det för mig själv. eller, jag känner inte att det är tragiskt nog för att ta upp andras tid med. däremot lyssnar jag gärna. det är väl en dålig kombo då jag stänger mycket inom mig. och idag har det varit extremt. jag tog ungefär tre steg bakåt med robert kändes det som, för att sedan ta två framåt. vilket man med enkel matte kan räkna ut att det gick inte på plus. jag saknar honom så fruktansvärt mycket. och även fast vi har smsat så känns allting så långt bort just nu. jag försöker förklara vad jag känner, jag försöker få honom att säga vad han tycker, jag försöker komma fram till något. jag bara försöker och försöker. och det känns som jag försöker för mycket. men jag kan inte tillåta mig själv att ge upp.
idag är jag i stort behov av honom. som vän. han känner mig, troligtvis bäst av alla som står mig nära. det är honom jag vill prata med. vill ventilera mina tankar med. för han vet så mycket redan innan. han har varit min bästa vän, jag vet inte hur länge. och även om jag inte berättat allt för honom så har jag alltid vetat att han finns där om det skulle bubbla över. men nu då?
jag såg aldrig riktigt ett klart slut på oss. så jag har aldrig funderat över vad jag skulle göra den här dagen. och därför håller jag det inom mig. det är svårt att prata om mig och robert. det är så mycket som är en självklarhet för mig men som är svårt att förstå för andra. vi är speciella båda två. på varsina sätt. dessutom är vi egna till 1000. och vi hade våra sätt att vara på mot varandra. det är inget som går att förklara. utan det bara var där och det bara var så. och jag vill inte dela med mig av det. jag vill att det ska vara mitt. det känns som att det slutar vara speciellt om alla kan förstå det. och om det slutar vara speciellt, så känns det som att han och jag slutar vara speciellt. det är ju inte så. men jag inbillar mig det. och därför kommer det bli kvar det inom mig.
men jag saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, något så ofattbart mycket. och det gör så otroligt ont just nu...

när jag gick i ettan var jag ganska omogen av mig. på midsommar det året så busringde jag och ellen därför lite. vi tog några nr från hennes mobil. ett av dom numrena var roberts. jag minns inte samtalet direkt. det var väl inget speciellt. men dagen efter så får jag sms av honom. killen hade sparat mitt nr för att han gillade min röst. framåt september någon gång började vi smsa rätt mycket. senare prata i telefon, varje dag. samtal som var mellan 3-7h långa. vi hade aldrig träffats. men jag drogs till honom. vi bestämde iaf att vi skulle träffas. vilket i efterhand kan kännas lite skumt. jag visste egentligen inget om honom. men magkänslan sa att jag borde träffa honom. och tur var det. den 1oktober 2010, satte jag mig på tåget till töreboda för första gången. händerna skakade så jag knappt kunde byta låt på mobilen. men när jag klev av tåget och såg honom stå och vänta på station blev jag lugn direkt. det var kärlek vid första ögonkastet i stort sett. jag minns hela den eftermiddagen/kvällen i detalj, men jag ska inte trötta ut er med det. jag är bara nostalgisk, och tänker tillbaka på när jag var nykär. hur lätt allting var då. vi bråkade sällan och när vi gjorde det sa vi förlåt och sen var vi sams. livet som nykär var lättare. men man växte med förhållandet och det blev tryggare efterhand. men vi tog varandra mer för givet då. jag ångrar det. så grovt. jag borde visat att jag uppskattade honom, inte bara någon gång ibland, utan varje dag. istället för att bli arg när han kom hit senare än han sagt att han skulle göra borde jag blivit glad över att han var där då iaf. och istället för att vända ryggen mot honom och vägra diskutera om jag blev ledsen borde jag ha pratat med honom låtit honom hålla om mig och uppskattat att han försökte.
det är så lätt att ångra saker. det är så lätt att i efterhand se vad man gjorde för misstag och vad man borde gjort bättre. jag hoppas för allt i världen på en andra chans. och om jag får det, då ska jag ta tag i livet och uppskatta robert för allt han gör. jag ska jobba på det jag vet är dåligt pga mig.
en sån underbar kille som robert förtjänar en jävligt bra flickvän som uppskattar honom för den fantastiska person han är. men jag slutade vara en bra flickvän och det var det största misstaget någonsin, det är det jag ångrar mest...

robert och jag gjorde slut idag. eller, han gjorde slut med mig. och jag förstår honom. jag har vart långt ifrån perfekt den sista tiden. eller man är aldrig perfekt, men jag har vart långt ifrån så bra som jag kunnat. jag har gnällt mycket. hotat mycket. slutat kämpa. letat efter ett slut. men nu när jag fick det, så vill jag ha tillbaka min pojkvän. jag var dum. jag begick ett misstag. det gör visserligen alla. men grova misstag ska inte förlåtas så lätt. så jag kämpar på. ni vet uttrycket "det är inte förrän du förlorar något som du vet vad du hade". det är sant. jag hade allt. allt man kan begära iaf. vårat förhållande var inte perfekt, men vems är det? vi bråkade. oftare än majoriteten kanske. vi bodde oxå några mil ifrån varandra. kunde bara träffas på helgerna. och när vi gjorde det gick vi varandra på nerverna den sista dagen. jag var ofta ledsen och arg för att vi inte kunde ses mer. jag gnällde ofta på att han inte hade tid för mig, att jag aldrig var första handsvalet. men jag hade fel. jag var mer än jag kan föreställa mig för honom. det var därför han var tvungen att göra slut. för jag insåg inte det, utan tog saker för givet. jag tänkte mycket på framtiden. hur kommer det bli efter studenten, vi vill olika saker. vi har olika mål med livet. jag vill gifta mig, skaffa barn och bilda familj ganska tidigt. robert är mer tvärtom. redan där började jag tvivla. men vad spelar framtiden för roll om du inte får dela den med den du älskar? vi hade olika intressen. jag var nörden som pluggade hela dagarna och spelade fotboll på kvällarna. robert var killen som gick fordon, utan läxor. inte den sportiga killen, utan den bilintresserade. killen som fick mig att sluta dra alla över en kam. som fick mig att, inte bli intresserad av, men ändå förstå lite mer om bilmärken och allt sånt där. killen som fick mig att inse att en bmw är jävligt mycket skönare att köra än en honda. men han var även killen som tröstade mig när jag kuggade körkortet, när jag inte orkade med skolan och när jag bara ville lägga mig ner och gråta i ren frustration över att inget gick som det skulle. han har vart min klippa i stormen, min oas i öknen och allt sånt där. och jag vet inte hur mycket jag egentligen gav tillbaka. jag var ingen dålig flickvän. men jag hade kaozartat humör. och det förstörde mycket, ledde till en massa bråk, som resulterade arga ord och tårar.
robert och jag har pratat varenda dag i 17 månader, så när som på en vecka. vi var ihop i 16månader. 16månader som i veckan skulle kommit att bli 17. jag har utstått mycket för att få det att funka. men det har vart dom bästa 16månaderna i mitt liv. med den bästa killen.

problemet är bara att jag skriver det här som att det var något som var, då. och det var det.
men det är inte så jag vill ha det. jag vill ha tillbaka mitt ordnade kaoz liv. men jag vill ha det snäppet bättre, snäppet lugnare. och jag tänker inte ge upp. jag tänker kämpa för den här killen. han är mitt livs kärlek, och jag förstår inte varför jag har kastat bort det så som jag gjort. men det är det slut på nu. jag ska göra allt jag kan för att få honom tillbaka, för att få vara hans flickvän, ligga i hans famn och somna när han håller om mig. för att få känna fjärilarna i magen när han ler åt mig och säger att han älskar mig. jag ska ingenstans. så robert, jag vet att jag var ett svin. jag vet att jag tog av mig hjärtat och var beredd att släppa taget. men jag vill ha dig tillbaka, jag vill visa för dig att jag oxå kan förändras, så hjärtat är på, och jag är inte beredd att släppa taget än. inte så länge jag vet att det finns kärlek kvar.
jag älskar dig <3

ibland blir inget som man tänkt sig. och då blir man så himla frustrerad, ledsen och arg. det är jag nu. jag orkar inte mer. jag vill bara en gång i livet kunna planera en dag och få den som jag vill. men det går inte.

skjut mig tack.

VILKEN VÄN...
*Vem är din allra bästa vän? (Om du måste välja en) - jag har ingen bästa vän
*Vem av dina vänner har du känt längst? - emeliejosefinefransson tror jag
*Vem av dina vänner kan du säga allt till? - säkert flera av dom :)
*Vem av dina vänner såg du sist? - haha det var några, ellen,fia,emelie, tex
*Vem av dina vänner pratade du med sist? - a.fransson, tror jag
*Vem av dina vänner saknar du? - :)

HAR DU...
*Har du hånglat/strulat med någon av samma kön? - yes
*Har du gjort något du inte borde ha gjort med någon annan? - givet, man är ju mänsklig
*Har du tagit fel på din känslor för en annan person? - ja
*Har du blivit så full att du spytt? - ja
*Har du festat flera helger i rad? - ja
*Har du spenderat mer än 500kr på alkohol på en dag? - nej
*Har du liftat med någon du inte känner på fyllan? - jaaaa, eller jag visste vem det var, men kände inte.
*Har du haft sex på fyllan? - ja
*Har du sovit i samma säng som någon av motsatta könet utan att "göra något"`? - ja

NÄR...
*När kramade du någon senast? - igår, (kl är över 00)
*När var du kär senast? - nu
*När pussade du någon senast? - igår
*När förlorade du oskulden? - sug på den du :)
*När hade du ditt första riktiga förhållande? - 9an
*När grät du senast? -  igår, tyst för mig själv så ingen skulle märka
*När sa du "jag älskar dig" senast? - igår