ibland undrar jag om jag inte gillar livet när det är bra, och därför letar efter saker att gräma mig över. för det är typ vad jag gör just nu. allt är bra, jag och favoriten har det bättre än bra, jag har fantastiska vänner runt mig, och ett helt underbart fotbollslag som trots oändliga förluster ändå kan ha kul. jag har ingenting att klaga på. ändå gör jag det nu. ändå känner jag mig ledsen, och nedstämd. anldeningen ?
en av mina bättre vänner håller på att glida ifrån mig, och jag vet inte riktigt om det egentligen är mitt fel. jag menar man är oftast två om en sån sak, men jag kan inte sluta känna mig skyldig och äckligt mycket apdålig. jag vill att alla ska vara nöjda med mig, inte svika någon eller göra någon besviken genom att inte vara tillräcklig. men just nu spelar det ingen roll hur jag handlar, för på något sätt sårar jag ändå någon utav dom viktigaste personerna i mitt liv. och inte minst mig själv. det suger. men som sagt, så gör jag en stor grej utav ingenting. det är ifs det jag är bäst på. hela mitt förra förhållande gick till slut ut på att hitta saker att gnälla över för att få lite av den empati jag saknade. det var visserligen inte bara mitt fel dock, men man tycker ju att jag borde lärt mig något utav det.
och det kanske jag har, med tanke på att jag faktiskt inser själv att jag gnäller för mycket över ingenting.
but still. jag är iaf rädd att förlora min vän. that's the point.

något snurrigt inlägg i knoooow, men mina tankar är rätt snurriga, förvirrande och bara allmänt jobbiga just nu.
ska tänka på min favorit kille och se till att jag drömmer om honom inatt istället, då är livet underbart.
pusssss