okej just nu är mitt liv kaoz...
ibland undrar jag om det är mig det är fel på, eller om det bara är världen som är emot mig.
jag känner för att bara skriva av mig alla tankar, men jag vet inte vad jag ska skriva.
jag känner för att prata bort alla känslor, men jag vet inte vad jag ska säga.
jag är inte arg, inte besviken, bara jävligt ledsen.
jag vet att det har vart kaoz ett tag, och att det inte bara är ett beslut taget på en minut, men det gör ont. jag vet att det kanske är det bästa just nu och att det kanske leder till något ännu bättre, men det hindrar det inte från att göra ont. en klump i magen, förvirrade tankar, ledsna ögon, och ett brinnande hjärta. jag vet faktiskt inte vad jag ska göra nu...
det är inte lätt att vara stark när man inte har någon att vaga svag hos.
en vecka är en lång tid, och särskilt just nu. jag vet att jag klarar det, problemet är bara att jag inte vill. att klara mig känns som att släppa taget, och jag tänker inte släppa taget. jag vill inte släppa taget.
istället lägger jag mitt hjärtat vid fotot och vänder det bort. det är för jobbigt att bära och att se just nu. jag ska vara stark. ge dig tid och utrymme att göra det du vill och behöver.
men snälla gud, ge tillbaka mitt liv och ta mig två månader tillbaka...

jag älskar dig <3