när jag gick i ettan var jag ganska omogen av mig. på midsommar det året så busringde jag och ellen därför lite. vi tog några nr från hennes mobil. ett av dom numrena var roberts. jag minns inte samtalet direkt. det var väl inget speciellt. men dagen efter så får jag sms av honom. killen hade sparat mitt nr för att han gillade min röst. framåt september någon gång började vi smsa rätt mycket. senare prata i telefon, varje dag. samtal som var mellan 3-7h långa. vi hade aldrig träffats. men jag drogs till honom. vi bestämde iaf att vi skulle träffas. vilket i efterhand kan kännas lite skumt. jag visste egentligen inget om honom. men magkänslan sa att jag borde träffa honom. och tur var det. den 1oktober 2010, satte jag mig på tåget till töreboda för första gången. händerna skakade så jag knappt kunde byta låt på mobilen. men när jag klev av tåget och såg honom stå och vänta på station blev jag lugn direkt. det var kärlek vid första ögonkastet i stort sett. jag minns hela den eftermiddagen/kvällen i detalj, men jag ska inte trötta ut er med det. jag är bara nostalgisk, och tänker tillbaka på när jag var nykär. hur lätt allting var då. vi bråkade sällan och när vi gjorde det sa vi förlåt och sen var vi sams. livet som nykär var lättare. men man växte med förhållandet och det blev tryggare efterhand. men vi tog varandra mer för givet då. jag ångrar det. så grovt. jag borde visat att jag uppskattade honom, inte bara någon gång ibland, utan varje dag. istället för att bli arg när han kom hit senare än han sagt att han skulle göra borde jag blivit glad över att han var där då iaf. och istället för att vända ryggen mot honom och vägra diskutera om jag blev ledsen borde jag ha pratat med honom låtit honom hålla om mig och uppskattat att han försökte.
det är så lätt att ångra saker. det är så lätt att i efterhand se vad man gjorde för misstag och vad man borde gjort bättre. jag hoppas för allt i världen på en andra chans. och om jag får det, då ska jag ta tag i livet och uppskatta robert för allt han gör. jag ska jobba på det jag vet är dåligt pga mig.
en sån underbar kille som robert förtjänar en jävligt bra flickvän som uppskattar honom för den fantastiska person han är. men jag slutade vara en bra flickvän och det var det största misstaget någonsin, det är det jag ångrar mest...