robert och jag gjorde slut idag. eller, han gjorde slut med mig. och jag förstår honom. jag har vart långt ifrån perfekt den sista tiden. eller man är aldrig perfekt, men jag har vart långt ifrån så bra som jag kunnat. jag har gnällt mycket. hotat mycket. slutat kämpa. letat efter ett slut. men nu när jag fick det, så vill jag ha tillbaka min pojkvän. jag var dum. jag begick ett misstag. det gör visserligen alla. men grova misstag ska inte förlåtas så lätt. så jag kämpar på. ni vet uttrycket "det är inte förrän du förlorar något som du vet vad du hade". det är sant. jag hade allt. allt man kan begära iaf. vårat förhållande var inte perfekt, men vems är det? vi bråkade. oftare än majoriteten kanske. vi bodde oxå några mil ifrån varandra. kunde bara träffas på helgerna. och när vi gjorde det gick vi varandra på nerverna den sista dagen. jag var ofta ledsen och arg för att vi inte kunde ses mer. jag gnällde ofta på att han inte hade tid för mig, att jag aldrig var första handsvalet. men jag hade fel. jag var mer än jag kan föreställa mig för honom. det var därför han var tvungen att göra slut. för jag insåg inte det, utan tog saker för givet. jag tänkte mycket på framtiden. hur kommer det bli efter studenten, vi vill olika saker. vi har olika mål med livet. jag vill gifta mig, skaffa barn och bilda familj ganska tidigt. robert är mer tvärtom. redan där började jag tvivla. men vad spelar framtiden för roll om du inte får dela den med den du älskar? vi hade olika intressen. jag var nörden som pluggade hela dagarna och spelade fotboll på kvällarna. robert var killen som gick fordon, utan läxor. inte den sportiga killen, utan den bilintresserade. killen som fick mig att sluta dra alla över en kam. som fick mig att, inte bli intresserad av, men ändå förstå lite mer om bilmärken och allt sånt där. killen som fick mig att inse att en bmw är jävligt mycket skönare att köra än en honda. men han var även killen som tröstade mig när jag kuggade körkortet, när jag inte orkade med skolan och när jag bara ville lägga mig ner och gråta i ren frustration över att inget gick som det skulle. han har vart min klippa i stormen, min oas i öknen och allt sånt där. och jag vet inte hur mycket jag egentligen gav tillbaka. jag var ingen dålig flickvän. men jag hade kaozartat humör. och det förstörde mycket, ledde till en massa bråk, som resulterade arga ord och tårar.
robert och jag har pratat varenda dag i 17 månader, så när som på en vecka. vi var ihop i 16månader. 16månader som i veckan skulle kommit att bli 17. jag har utstått mycket för att få det att funka. men det har vart dom bästa 16månaderna i mitt liv. med den bästa killen.

problemet är bara att jag skriver det här som att det var något som var, då. och det var det.
men det är inte så jag vill ha det. jag vill ha tillbaka mitt ordnade kaoz liv. men jag vill ha det snäppet bättre, snäppet lugnare. och jag tänker inte ge upp. jag tänker kämpa för den här killen. han är mitt livs kärlek, och jag förstår inte varför jag har kastat bort det så som jag gjort. men det är det slut på nu. jag ska göra allt jag kan för att få honom tillbaka, för att få vara hans flickvän, ligga i hans famn och somna när han håller om mig. för att få känna fjärilarna i magen när han ler åt mig och säger att han älskar mig. jag ska ingenstans. så robert, jag vet att jag var ett svin. jag vet att jag tog av mig hjärtat och var beredd att släppa taget. men jag vill ha dig tillbaka, jag vill visa för dig att jag oxå kan förändras, så hjärtat är på, och jag är inte beredd att släppa taget än. inte så länge jag vet att det finns kärlek kvar.
jag älskar dig <3