okej, jag kommer hem från en helg i husvagnen och upptäcker till min besvikelse att egoina, den bästa bloggaren jag vet, inte har uppdaterat på hela helgen. det får mig att undra om världen är på g att gå under, någon som vet?

har kollat oth och käkat chokladbollar sen jag kom hem. jag grät och grät till det dumma programmet som jag inte kan sluta titta på hur mycket jag än hatar det. efter ett tag insåg jag dock att även fast det var sorgligare än sorgligast så var inte det hela anledningen till att jag grät. men det var en skön ursäkt att släppa fram tårarna.
den riktiga anledningen var nog att jag saknar min robert. jag saknar att inte kunna höra hans röst när jag vill, jag saknar att se hans namn i min ack så tomma inkorg på mobilen och jag saknar att se honom! jag saknar att vara med honom och jag saknar att känna att det är hos honom jag hör hemma och där jag ska vara.
helt plötsligt känns allt så förvirrat lixom, när jag inte har han att luta mig tillbaka mot blir världen plötsligt så mycket större och mycket mer skrämmande.
det är därför jag älskar serier som oth eller oc, dit flyr man när man inte vet vad man ska göra med sitt eget liv. det är väldigt skönt faktiskt :)

PUSSVAH :-*