jag vet att jag är svår att leva med,

ibland känns det som att hur mycket jag än försöker, så blir det aldrig bra. och då vet jag inte längre vad jag ska göra. det tycks inte räcka till. men jag är bara jag, och jag kommer aldrig kunna vara eller göra som någon annan...
nu ska jag kolla på a walk to remember, så jag får en anledning att gråta. det funkar ganska bra när man inte orkar mer...

PUSSVAH :-*




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0