just nu önskar jag helt seriöst att mitt största problem var någon typ av kill problem. helt plötsligt känns det inte alls som en big deal att bli dumpad av den man älskar, eller att inse att den man tycker om inte alls känner likadant tillbaka. tekniskt sett är det ett litet problem. man har alltid sina vänner som ställer upp och som man kan prata med, och tillslut har man vant sig med tanken och man lär sig leva med det.

men jag tror seriöst aldrig att jag kommer komma över det här. oavsett hur många år det går. det är mitt liv, det är det jag alltid har brunnit för, och det är det som i även dom allra jobbigaste lägena ändå har fått mig att inte ge upp hoppet om allt, utan ändå kunnat se ljust på framtiden. jag är långt ifrån beredd att ge upp allting.. men jag har inget kvar att kämpa för, det finns ingen mening längre, så jag ger upp.. men mitt hjärta kommer alltid att finnas där, oavsett vad som än händer. och det är just därför det gör så ont, det är för sjöen det jag lever för.. :((
Fan att allt ska vara så jävla orättvist hela tiden !

men skit samma,
nu ska jag sova, så
PUSS&GODNATT :-*